Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Dave Gurney

    Man

    Storvuxen och respektingivande kriminalare i New York, känd för att ha fångat flera seriemördare, som går i pension redan då han är runt 50 år gammal. Han flyttar till landsbygden med hustrun Madeleine och deras son, men kan inte låta bli att privat fortsätta utreda mord. Han medger att detta drabbar hans familjeliv, och har därför ständigt dåligt samvete, enligt hans skapare John Verdon.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Låt den onde sova Bild på bokomslag för Blunda hårt Bild på bokomslag för Tänk på ett tal
  • Suzanne De Decker

    Kvinna

    Respekterad belgisk journalist – ”en av Europas skarpaste”, enligt författaren Marianne Jeffmar – som dessutom är en skicklig amatördetektiv. Som ung studerade Suzanne De Decker nordiska språk, och besöker gärna Skandinavien. Hon är drygt 50 år, ser bra ut och berättar gärna om sina drömmar. Hennes närmaste är systern Monique, samt dottern Claire som hon har med sin gifte älskare André.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Ikaros hämnd Bild på bokomslag för Mannen som ville vara Simenon Bild på bokomslag för Det största brottet Bild på bokomslag för I skuggan av en lögn Bild på bokomslag för Mördarens ankomst
  • Jonas Berg

    Man

    Ung svensk diplomat, samt amatördetektiv i en kort svit tidiga deckare av Jan Mårtenson. Jonas Berg är lång, pigg och alert, med skarpskurna drag och mörkt hår. Han avancerar raskt, och får flera internationella uppdrag. Han återkommer senare som biperson i några böcker om författarens populäre amatördetektiv Johan Kristian Homan, där det avslöjas att Berg och Homan faktiskt är kusiner.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Nobelpristagaren och döden Bild på bokomslag för Telegrammet från San José Bild på bokomslag för Tre skilling banco
  • Archie Goodwin

    Man

    Rex Stouts väldige privatdetektiv Nero Wolfe lämnar sällan hemmet, istället gör hans sekreterare och allt-i-allo Archie Goodwin fotjobbet – och han är själv ingen dålig detektiv. Han är snygg och artig, tuff vid behov, snabb i repliken, kan memorera förhör ordagrant och är berättare i de flesta böckerna om Wolfe. Utan honom hade hans arbetsgivare aldrig löst sina fall lika elegant.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för