Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Kjell Myrman

    Man

    Kriminalkommissarie vid Stockholmspolisen, som senare får en FN-tjänst och slutligen hamnar hos Interpol. Han är mager, gråögd och rödhårig, röker och dricker mer än han borde och bli allt för lätt amoröst intresserad av kvinnor – inklusive mordmisstänkta sådana. Kjell Myrman är huvudperson i en rad pusselbetonade polisromaner och thrillers av Vic Suneson (pseudonym för Sune Lundqvist).

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Är jag mördaren? : ett mord i två plan Bild på bokomslag för Döden kastar långa skuggor Bild på bokomslag för Fäll inga tårar Bild på bokomslag för I dimma dold Bild på bokomslag för Linje Langeland
  • Patrick Kenzie

    Man

    Privatdetektiv i Boston, där han är uppvuxen och arbetar tillsammans med barndomsvännen Angela ”Angie” Gennaro. Han är tuff, snabb i tanke och handling och har en ”svart” humor – och han är svag för sin gifta partner, vilket leder till en komplicerad relation dem emellan. Dennis Lehane har skrivit en svit lovordade hårdkokta storstadsromaner, garnerade med mycket våld, om paret.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Svart nåd Bild på bokomslag för Gone, baby, gone Bild på bokomslag för En drink före kriget Bild på bokomslag för Mörker, ta min hand Bild på bokomslag för Ingenting är heligt
  • Philip Dryden

    Man

    Han lämnade jobbet som stjärnreporter då hustrun Laura hamnar i koma efter en olycka. Istället blev Philip Dryden grävande kriminalreporter på den lilla lokaltidningen The Crow i småstaden Ely. Laura vaknar långsamt ur koman, och de får sonen Eden. Jim Kelly beskriver sin problemlösare som närmare 190 cm lång, med gröna ögon och svart hår. Hans bäste vän är taxichaffisen Humphrey Holt.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Vattenuret Bild på bokomslag för Den förlorade sonen Bild på bokomslag för Måntunneln
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur