Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
John March
Man
Han föddes i en förmögen bankirfamilj som tar avstånd från honom p.g.a. hans yrkesval: han har varit landsortssheriff i tre år, därefter privatdetektiv i New York. Efter hustruns död gick det utför med honom, men författaren Peter Spiegelman lät den cirka 180 cm långe John March nyktra till, börja dricka juice och jogga, samt skaffa sig sträng självdisciplin och en ny flickvän, Jane Lu.
Förekommer i:
-
Adam Dalgliesh
Man
Framgångsrik och respekterad kriminalpolis och poet i romaner av P.D. James – som i första boken dock skrev hans efternamn Dalgleish, vilket lett till viss förvirring. Han är en typisk engelsk gentleman, lågmäld, saklig, osentimental, som ibland arbetar mer som en klassisk brittisk privatdetektiv än polisman, och som vant och smidigt rör sig i skilda geografiska och sociala miljöer.
Förekommer i:
-
Dicte Svendsen
Kvinna
Hon är journalist, under senare år på frilansbasis, och bosatt utanför Aarhus i Danmark. Hon har en pojkvän, Bo, en dotter, Rose, och en son, Peter Boutrup, som hon tvingades adoptera bort då han föddes. Han är f.d. fängelsekund, och medverkar i flera av de deckare som Elsebeth Egholm skrivit om Dicte – i några är han t.o.m. huvudperson. Böckerna kategoriseras dock som s.k. femikrimi.
Förekommer i:
