Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Bo Jarnebring

    Man

    Kriminalinspektör Bo Jarnebring är från Dalarna, men arbetar i Stockholm. Han har varit idrottsman på elitnivå, och är skild från Annika med vilken han har två söner. Han introducerades i Leif G.W. Perssons debutdeckare ”Grisfesten”, och har sedan haft flera mer eller mindre framträdande roller i dennes kriminalromaner. Jarnebring samarbetar gärna med bäste vännen Lars Martin Johansson.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Mellan sommarens längtan och vinterns köld : en roman om ett brott Bild på bokomslag för Profitörerna : en polisroman Bild på bokomslag för En annan tid, ett annat liv : en roman om ett brott Bild på bokomslag för Grisfesten : en rövarroman Bild på bokomslag för Samhällsbärarna : en roman om ett brott
  • Meyer Meyer

    Man

    Den polskättade juden Max Meyer hade ett kuriöst sinne för humor: han lät döpa sin son till Meyer Meyer. Namnet bidrog till att pojken blev hackkyckling i skolan. Som vuxen blev han helt flintskallig, polisdetektiv, tålmodig samt gift med den moderliga Sarah med vilken han har tre barn. Han tjänstgör i 87:e polisdistriktet i Isola i polisromaner av Ed McBain (pseudonym för Evan Hunter).

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Sokrates bägare Bild på bokomslag för Sista dansen Bild på bokomslag för Fat Ollies bok Bild på bokomslag för Sångfågel Bild på bokomslag för Stora stygga stan
  • Fleming Stone

    Man

    Han trivs bäst i sitt välförsedda bibliotek – det är dit privatdetektiven Fleming Stone drar sig då han grunnar på ett besvärligt fall i romanerna av Carolyn Wells. Och de är många, fler än 60. Så ser han också mycket ”lärd” ut, är extremt allmänbildad och dessutom tystlåten, korrekt och vänlig med ett ”sympatiskt” ansikte. Vanligen är det polisen som kommer till honom och ber om hjälp.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Säkerhetskedjan
  • Flavia de Luce

    Kvinna

    På 1950-talet var den moderlösa Flavia de Luce inte särskilt uppskattad av fadern och systrarna. Hon var visserligen en ganska vanlig och vardaglig 11-12–åring (med tandställning), men mogen för sin ålder, dessutom envis, egensinnig och smart samt sysslade med illaluktande kemiska experiment. Dessutom löste hon, till polisens förtrytelse, mord i de böcker som Alan Bradley skrivit om henne.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den bittra pajens sötma Bild på bokomslag för Mord är ingen barnlek