Exempel på litterära figurer
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
Förekommer i:
-
Pontus Koch
Man
Han är född gotlänning, men är bosatt i Malmö där han också arbetar. Kriminalkommissarie Pontus Koch är medelålders, blek och mager, bär glasögon och har ”mahognyfärgat” hår. Han är också frånskild och ensamstående, samt alltid välklädd i grått och svart. Som mordutredare är han eftertänksam, noggrann – och rätt långsam, enligt hans skapare Sten Wilding (pseudonym för Bennie Liljenfors).
Förekommer i:
-
Emma Lundgren
Kvinna
Redan innan hon fyllt 40 blev hon rektor för Västgöta universitet i Skövde. Hon blir inblandad i ett par mordfall (och själv misstänkt i ett), träffar kommissarie Filip Alexandersson och de inleder ett förhållande som resulterar i bröllop samt tvillingsöner. Emma Lundgen, uppvuxen i en prästfamilj och medlem i Sancta Elins kyrkokör, är huvudperson i en svit böcker av Kristina Appelqvist.
Förekommer i:
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
Förekommer i:
