Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Harry (Henry) Nelson

    Man

    Medelålders kriminalkommissarie i Norfolk, där han samarbetar med rättsarkeologen Ruth Galloway i en serie deckare av Elly Griffiths (pseudonym för Domenica Maxted). Harry Nelson är gift med Michelle, och har tre barn med henne – men också en dotter med Galloway efter en tillfällig natt tillsammans. Han är lång och mörk, med grånande hår och har rykte om sig att bli brysk då han är otålig.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Flickan under jorden Bild på bokomslag för Känslan av död Bild på bokomslag för Janusstenen Bild på bokomslag för Huset vid havets slut Bild på bokomslag för En orolig grav +10 st
  • Pontus Koch

    Man

    Han är född gotlänning, men är bosatt i Malmö där han också arbetar. Kriminalkommissarie Pontus Koch är medelålders, blek och mager, bär glasögon och har ”mahognyfärgat” hår. Han är också frånskild och ensamstående, samt alltid välklädd i grått och svart. Som mordutredare är han eftertänksam, noggrann – och rätt långsam, enligt hans skapare Sten Wilding (pseudonym för Bennie Liljenfors).

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Korpen Bild på bokomslag för Vita frun Bild på bokomslag för Soldaten i fält
  • Nils Forsberg

    Man

    Sliten och deprimerad medelålders utredare hos Malmökriminalen, som degraderas till hittegodsavdelningen p.g.a. sin alkoholism och en kort fängelsevistelse för olaga hot. Han nyktrar dock till, återvänder till kriminalen och blir chef för EOU (Enheten för Extra Ordinära Utredningar). Han är katolik, bor ensam i Kirseberg, tar morgonpromenader och löser fall i Kristian Lundbergs romaner.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Eldätaren Bild på bokomslag för Grindväktaren Bild på bokomslag för Malmömannen Bild på bokomslag för Grymhetens stad Bild på bokomslag för De som skall dö : en berättelse om brott
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr