Exempel på litterära figurer
-
Salvo (Salvatore) Montalbano
Man
Kommissarie Montalbano – av sin skapare, italienaren Andrea Camilleri, uppkallad efter den spanske kriminalförfattaren Manuel Vázquez Montalbán – är född sicilianare och verksam i den fiktiva staden Vigàta på hemön. Hans humör och envishet ger honom en hel del problem, men i grund är han en samvetsgrann, energisk yrkesman, och strängt trogen mot fästmön Livia Burlando.
-
Jules-Joseph Maigret
Man
Fransk kriminalkommissarie som är något av en ikon i kriminallitteraturen. Maigret var en bondpojke som blev polis mest av en slump, och snabbt gjorde karriär till ett kontor i polishögkvarteret vid Quai des Orfêvres i Paris. Böckerna av belgaren Georges Simenon skildrar inte bara kommissariens utredningar, utan även hans privatliv som inkluderar ett lyckligt men barnlöst äktenskap.
-
Micke (Mikael) Norell
Man
Egentligen är han ekonomijournalist, men har även arbetat bl.a. som konsult åt ett fondbolag och varit delägare i ett företag. Enligt författaren Hans-Olov Öberg är Mikael ”Micke” Norell egentligen en helt vanlig söderkis som gillar öl och helst hade suttit hemma med hustrun Sara och sonen Simon och lyssnat på Black Sabbath-skivor. Dock hamnar han ideligen i olika ekonomiska brottshärvor.
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.