Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
Förekommer i:
-
John March
Man
Han föddes i en förmögen bankirfamilj som tar avstånd från honom p.g.a. hans yrkesval: han har varit landsortssheriff i tre år, därefter privatdetektiv i New York. Efter hustruns död gick det utför med honom, men författaren Peter Spiegelman lät den cirka 180 cm långe John March nyktra till, börja dricka juice och jogga, samt skaffa sig sträng självdisciplin och en ny flickvän, Jane Lu.
Förekommer i:
-
Sherlock Holmes
Man
Sägs vara historiens mest kända litterära gestalt, stjärna också på film och i TV. Hans krönikör, dr Watson, och adressen 221B Baker Street i London är nästan lika berömda. Arthur Conan Doyle skrev fyra romaner och fem novellsamlingar om honom, sedan dess har mästerdetektiven under såväl eget namn som en mängd alias varit huvudperson i tusentals berättelser av andra författare.
Förekommer i:
