Exempel på litterära figurer
-
Maura Isles
Kvinna
Rättsläkare i Boston, som i en svit böcker av Tess (eg. Terry) Gerritsen samarbetar med sin bästa vän, Jane Rizzoli, kriminalpolis och FBI-anställd. Maura Isles är vacker, lång och välväxt med brunt hår och bruna ögon. Hon är född i mitten av 70-talet, är frånskild och socialt otillgänglig. Dessutom kan hon helt enkelt inte ljuga – gör hon det drabbas hon märkligt nog av fysiska besvär.
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
Förekommer i:
-
Cato Isaksen
Man
Kriminalkommissarie i Oslo, skicklig i jobbet men misslyckad i privatlivet som han rör till på ett oförsvarligt sätt. Unni Lindells böcker om honom är inte bara kriminalromaner, utan också skildringar av Isaksens svårigheter att anpassa sig till en mansroll som passar honom illa – och att kombinera yrkesarbetet med privatlivet. Det ger böckerna om honom en extra och ovanlig dimension.
-
Sören Högström
Man
Han är en medelålders kommissarie i Göteborg, nästan två meter lång, med blå ögon och sned näsa. Sören Högström är gift med den tolv år yngre rödhåriga Pia och har två döttrar med henne samt två barn från ett tidigare äktenskap. Efter många år som kriminalare avancerar han och blir en hög polischef, berättar hans skapare Mats Ahlstedt, men behåller ändå kontakten med sina gamla kolleger.
Förekommer i:
