Exempel på litterära figurer
-
Jan Erelius
Man
Medelålders kriminalkommissarie i Malmö, som trivs så bra i staden att han stannar hemma på semestrarna. Jan Erelius har ett alldagligt utseende och är ungkarl, trots att han är trevlig och bevisligen uppskattad hos damerna. Han är duktig, om än något pedantisk, i jobbet och spelar piano på nätterna när han inte kan sova, meddelar Bertil Mårtensson som skrivit fyra polisromaner om honom.
-
Göran Ålund
Man
Hårt arbetande kriminalare i Stockholm, först vid Stockholmspolisen, senare i Rikspolisens IT-rotel. Han är en ”smart” polis som utreder olika former av brott, bl.a. mord, terrorism, knarkhandel och bedrägerier. Han drabbas dock av personliga problem – men hämtar sig – sedan hans sambo och kollega Marie mördats i en bok av Ålunds yrkeskollega och skapare, kriminalkommissarie Bo Norgren.
-
Jakob Studer
Man
Den kanske mest kända problemlösaren i tyskspråkig kriminallitteratur är överkonstapel Jakob Studer, en ensamstående äldre herre, överviktig, med ett blekt, magert ansikte och en kraftig mustasch. Han skapades av den schweizisk-österrikiske författaren Friedrich Glauser, är i huvudsak verksam på landsbygden och i småstäder och löser sina fall med hjälp av intuition och människokännedom.
-
Sam Kovac
Man
Tuff, medelålders polisman i Minneapolis, som ogärna följer regler och order, men ändå är en duktig polis, hävdar författaren Tami Hoag. Särskilt väl lyckas han då han får den yngre, rapptungade Nikki Liska som kollega, och då de tvingas arbeta var för sig känner sig båda missbelåtna. Sam Kovac har två äktenskap bakom sig, och lever så helt för jobbet att han inte ens städar sin lägenhet.