Exempel på litterära figurer
-
Jakob Studer
Man
Den kanske mest kända problemlösaren i tyskspråkig kriminallitteratur är överkonstapel Jakob Studer, en ensamstående äldre herre, överviktig, med ett blekt, magert ansikte och en kraftig mustasch. Han skapades av den schweizisk-österrikiske författaren Friedrich Glauser, är i huvudsak verksam på landsbygden och i småstäder och löser sina fall med hjälp av intuition och människokännedom.
Förekommer i:
-
Cato Isaksen
Man
Kriminalkommissarie i Oslo, skicklig i jobbet men misslyckad i privatlivet som han rör till på ett oförsvarligt sätt. Unni Lindells böcker om honom är inte bara kriminalromaner, utan också skildringar av Isaksens svårigheter att anpassa sig till en mansroll som passar honom illa – och att kombinera yrkesarbetet med privatlivet. Det ger böckerna om honom en extra och ovanlig dimension.
-
William från Baskerville
Man
Brittiske franciskanermunken William från Baskerville är huvudperson i endast en roman – å andra sidan är det klassikern ”Rosens namn” av Umberto Eco. Inte enbart namnet Baskerville för tankarna till Sherlock Holmes: Williams egen ”Watson”, Adso, beskriver honom som lång, mager, stark, smidig, med böjd näsa och skarpa ögon, runt 50 år gammal. Och som en lysande logiker redan på 1300-talet …
Förekommer i:
-
Bjørn Beltø
Man
Norsk arkeolog, som löser mysterier med religiös anknytning i en svit av Tom Egelands romaner. Bjørn Beltø är drygt 30 år gammal och albino, vilket bl.a. gör att han har dålig syn samt blek hy. Han är singel och har svårt att få förhållanden att fungera, trots att han intresserar vissa kvinnor. Periodvis lider han av ångest, och sitter då helst hemma och lyssnar på klassisk musik.
Förekommer i:
