Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Alex Morrow

    Kvinna

    Hon har rötterna i arbetarklassen, är kriminalare i Glasgow, mor till tvillingar och huvudperson i polisromaner i ”tartan noir”-genren av Denise Mina. Morrow är inte alltid sympatisk eller korrekt, men hon kämpar för att få arbetslivet att gå hop med modersrollen samt mot kvinnofientliga chefer och kolleger i ett Glasgow som kännetecknas av växande klassklyftor och allt grövre brottslighet.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för I midnattens stillhet Bild på bokomslag för Getingsommar Bild på bokomslag för Gudar och odjur Bild på bokomslag för Red road Bild på bokomslag för Blod salt vatten
  • Guido Brunetti

    Man

    Kommissarie Brunetti är anställd vid polisen i Venedig och löser mordfall i en rad böcker av amerikanskan Donna Leon, själv bosatt i staden. Brunetti är gift med Paola, grevedotter och universitetslärare, och har ett livligt familjeliv som inkluderar barn och såväl hans som hustruns släktingar. Dessutom kämpar han mot den italienska byråkratin som inte direkt underlättar hans arbete.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Ond bråd död i Venedig Bild på bokomslag för Död i främmande land Bild på bokomslag för Klädd för döden Bild på bokomslag för Natt i Venedig Bild på bokomslag för Högvatten +18 st
  • Tom Reynolds

    Man

    En vänlig, lugn och humoristisk kriminalare i Dublin, som leder utredningarna av brutala mord i böcker av Jo Spain. Han är mellan 40 och 50 år gammal, med en lite sned näsa och svart grånande hår, samt lyckligt gift med Louise: de har den inte helt problemfria dottern Maria tillsammans. Tom Reynolds personlighet är baserad på författarens make Martin, som dock är journalist, inte polis.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Förlåt oss våra synder Bild på bokomslag för Frukta det du begär Bild på bokomslag för
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr