Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Erlendur Sveinsson

    Man

    Kommissarie i Reykjavík, och huvudperson i en rad polisromaner av Arnaldur Indriðason. Erlendur – efternamnet Sveinsson nämns enligt isländsk sed sällan – är en skicklig och empatisk polis, men sliten och ibland ångestfylld. En orsak är att han lämnade sin familj då barnen var små, varför minns han inte själv. Ex-frun hatar honom ännu för detta, och både sonen och dottern blev missbrukare.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Glasbruket Bild på bokomslag för Kvinna i grönt Bild på bokomslag för Änglarösten Bild på bokomslag för Mannen i sjön Bild på bokomslag för Vinterstaden +7 st
  • Ann Lindell

    Kvinna

    Hon är kriminalkommissarie i Uppsala, och huvudperson i en svit lovordade kriminalromaner av Kjell Eriksson. Redan i första boken om henne möter hon lantarbetaren Edward Risberg, och de har ett förhållande som dock senare tar slut – egentligen mot bådas vilja. Lindell har därefter ett något förvirrat privatliv, men i jobbet är hon effektiv, fantasirik och en uppskattad utredningsledare.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den upplysta stigen Bild på bokomslag för Stenkistan Bild på bokomslag för Prinsessan av Burundi Bild på bokomslag för Jorden må rämna Bild på bokomslag för Nattskärran +7 st
  • Kerstin Holm

    Kvinna

    Hon arbetade på Göteborgskriminalen och var förlovad med en polisman som misshandlade henne, men omplacerades till den speciella operativa enhet hos Rikspolisstyrelsen som kallades A-gruppen, och som Arne Dahl (pseudonym för Jan Arnald) skrivit om. Då gruppen splittrades fortsatte Kerstin Holm som polis, och har gjort flera inhopp i Dahls böcker om den internationella polisstyrkan Opcop.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Ont blod Bild på bokomslag för Misterioso Bild på bokomslag för Upp till toppen av berget Bild på bokomslag för Europa blues Bild på bokomslag för De största vatten +10 st
  • Flavia de Luce

    Kvinna

    På 1950-talet var den moderlösa Flavia de Luce inte särskilt uppskattad av fadern och systrarna. Hon var visserligen en ganska vanlig och vardaglig 11-12–åring (med tandställning), men mogen för sin ålder, dessutom envis, egensinnig och smart samt sysslade med illaluktande kemiska experiment. Dessutom löste hon, till polisens förtrytelse, mord i de böcker som Alan Bradley skrivit om henne.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den bittra pajens sötma Bild på bokomslag för Mord är ingen barnlek