Exempel på litterära figurer
-
Linda Martinez
Kvinna
Hennes mamma är engelska, pappan från Jamaica och själv är Linda Martinez polis i Stockholm. Hon gör snabb karriär, och blir chef för spaningsroteln. Hon introducerades i en tv-serie av Jan Guillou och Leif G.W. Persson på 90-talet, och har sedan spelat en mer eller mindre stor roll i flera av Perssons böcker. Om sitt privatliv talat hon ogärna, men hon gillar ”raka puckar” och starköl.
Förekommer i:
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Jean-Baptiste Adamsberg
Man
Kommissarie vid polisen i Paris. Han är småväxt och mörklagd, med oregelbundna ansiktsdrag, väl stor krokig näsa och ett snett leende. Han är singel, men har två söner från tidigare förhållanden. Han arbetar mycket på intuition och löser gåtfulla fall med oortodoxa metoder i en svit kriminalromaner av Fred Vargas, pseudonym för den kvinnliga franska författaren Frédérique Audoin-Rouzeau.
Förekommer i:
-
Jan Erelius
Man
Medelålders kriminalkommissarie i Malmö, som trivs så bra i staden att han stannar hemma på semestrarna. Jan Erelius har ett alldagligt utseende och är ungkarl, trots att han är trevlig och bevisligen uppskattad hos damerna. Han är duktig, om än något pedantisk, i jobbet och spelar piano på nätterna när han inte kan sova, meddelar Bertil Mårtensson som skrivit fyra polisromaner om honom.
Förekommer i:
