Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • John H. Watson

    Man

    Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för En studie i rött Bild på bokomslag för Baskervilles hund Bild på bokomslag för Sherlock Holmes i Skräckens dal
  • Carol Jordan

    Kvinna

    Kriminalaren Carol Jordan leder en specialgrupp för utredning av grova våldsbrott i fiktiva Bradfield i England. Hon samarbetar med profileraren Tony Hill i en svit deckare av Val McDermid. De har ett trassligt privat förhållande, som tar slut när Jordan lämnar yrket: hon bryter ihop efter mordet på hennes bror. Senare gör hon dock come back i poliskåren, och samarbetet med Hill upphör inte.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den sista frestelsen Bild på bokomslag för Andras plåga Bild på bokomslag för Sjöjungfrun sjöng sin sång Bild på bokomslag för Under ingrodda ärr Bild på bokomslag för Med gift i blodet
  • O.P. Nilsson

    Man

    Vad han heter i förnamn är oklart: Nilsson döps, liksom hans hustru, om i böckerna av Vic Suneson (pseudonym för Sune Lundqvist). Vanligaste varianten är dock Olaus Petrus. Han är överkonstapel, senare kommissarie, en lång, medelålders, barnlös man med grått i håret, buskiga ögonbryn samt gulaktiga ögon och tänder. I de tidiga böckerna arbetar O.P. Nilsson i par med kollegan Kjell Myrman.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Är jag mördaren? : ett mord i två plan Bild på bokomslag för 13 kvällar med Vic Suneson Bild på bokomslag för Brottforsen Bild på bokomslag för Döden kastar långa skuggor Bild på bokomslag för Fallet 44:an +20 st
  • Flavia de Luce

    Kvinna

    På 1950-talet var den moderlösa Flavia de Luce inte särskilt uppskattad av fadern och systrarna. Hon var visserligen en ganska vanlig och vardaglig 11-12–åring (med tandställning), men mogen för sin ålder, dessutom envis, egensinnig och smart samt sysslade med illaluktande kemiska experiment. Dessutom löste hon, till polisens förtrytelse, mord i de böcker som Alan Bradley skrivit om henne.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den bittra pajens sötma Bild på bokomslag för Mord är ingen barnlek