Exempel på litterära figurer
-
Maura Isles
Kvinna
Rättsläkare i Boston, som i en svit böcker av Tess (eg. Terry) Gerritsen samarbetar med sin bästa vän, Jane Rizzoli, kriminalpolis och FBI-anställd. Maura Isles är vacker, lång och välväxt med brunt hår och bruna ögon. Hon är född i mitten av 70-talet, är frånskild och socialt otillgänglig. Dessutom kan hon helt enkelt inte ljuga – gör hon det drabbas hon märkligt nog av fysiska besvär.
-
Nikolaj Malmsten
Man
Tidigare arbetade han för bl.a. Interpol i Paris, men nu är han kriminalinspektör vid Stockholmsgruppen, en specialenhet inom NOA, som Lotta Luxenburg berättar om en serie polisromaner. Nikolaj Malmsten har mörkt, lite lockigt hår, charmigt leende och ett litet ärr i pannan. Han har ett skakigt förhållande med sin f.d. sambo Maria, och han jobbar ofta i par med kollegan Isabella Knyckare.
Förekommer i:
-
Monika Pedersen
Kvinna
Det är personalbrist som gör att den unga, ambitiösa ordningspolisen Monika Pedersen tar ett vikariat på våldsroteln i Stockholm. Hon är singel, trivs med jobbet, och får så småningom en fast tjänst. Senare blir hon utarbetad och allvarligt skadad i arbetet, och tillbringar fritiden med att försöka reda ut omständigheterna kring sin mors död. Åsa Nilsonne har skrivit fem romaner om henne.
Förekommer i:
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
Förekommer i:
