Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Will Robie

    Man

    När polisen eller militären inte kan stoppa USA:s fiender kallar regeringen in sin skickligaste lönnmördare. Han ifrågasätter aldrig en order och misslyckas aldrig, försäkrar David Baldacci. Den storvuxne Will Robie har skarpskurna ansiktsdrag, mörkt hår och en mängd ärr på torso och armar. En svag punkt är dock hans känslor för Jessica Reel, även hon en beryktad och effektiv USA-agent.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för De oskyldiga Bild på bokomslag för Attentatet Bild på bokomslag för De jagade Bild på bokomslag för Den skyldige Bild på bokomslag för Slutspel
  • Klara Andersson

    Kvinna

    En av få svenska kvinnliga spioner i litteraturen, verksam för CIA och svensk säkerhetstjänst. Privat är Klara Andersson tolk och TV-producent, och har varit bosatt 20 år i Spanien då hon var gift med Manuel, vars barn hon ännu har god kontakt med. Hon är runt 50 år gammal, lång, rundhyllt och attraktiv, och ändrar ofta hårfärg. Och så är hon huvudperson i tre romaner av Maria Gustafsson.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den vidunderliga utsikten Bild på bokomslag för Huset på Carrera 9 Bild på bokomslag för Absintängeln
  • Meyer Meyer

    Man

    Den polskättade juden Max Meyer hade ett kuriöst sinne för humor: han lät döpa sin son till Meyer Meyer. Namnet bidrog till att pojken blev hackkyckling i skolan. Som vuxen blev han helt flintskallig, polisdetektiv, tålmodig samt gift med den moderliga Sarah med vilken han har tre barn. Han tjänstgör i 87:e polisdistriktet i Isola i polisromaner av Ed McBain (pseudonym för Evan Hunter).

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Sokrates bägare Bild på bokomslag för Sista dansen Bild på bokomslag för Fat Ollies bok Bild på bokomslag för Sångfågel Bild på bokomslag för Stora stygga stan
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr