Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Jonas Berg

    Man

    Ung svensk diplomat, samt amatördetektiv i en kort svit tidiga deckare av Jan Mårtenson. Jonas Berg är lång, pigg och alert, med skarpskurna drag och mörkt hår. Han avancerar raskt, och får flera internationella uppdrag. Han återkommer senare som biperson i några böcker om författarens populäre amatördetektiv Johan Kristian Homan, där det avslöjas att Berg och Homan faktiskt är kusiner.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Nobelpristagaren och döden Bild på bokomslag för Telegrammet från San José Bild på bokomslag för Tre skilling banco
  • Logan McRae

    Man

    Författaren Stuart MacBride målar upp ett mörkt och dystert Aberdeen, där kriminalaren Logan McRae utreder fall som inkluderar mycket våld – bl.a. mot barn. Han har själv en icke helt fläckfri bakgrund, blir ibland skadad i jobbet eller omplacerad sedan han brutit mot olika regler. Han är trött, ofta orakad samt lite sjaskig, men har ändå ett fast, om än skakigt, förhållande med Samantha.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för De dödas ljus Bild på bokomslag för Kall som granit Bild på bokomslag för Den brustna huden Bild på bokomslag för Häxjakten Bild på bokomslag för Slakthuset
  • Erik Holmberg

    Man

    Kriminalinspektör, senare -kommissarie, Erik Holmberg föddes i Växjö 1916. Han är utbildad skeppsgosse, men blev på 1930-talet polis. Han liknar Cary Grant, har skarpskurna drag samt glasögon. Han bor i Traneberg, är gift med Anna och har tre barn. Som polis är han skarpsynt, god psykolog, duktig förhörsledare samt huvudperson i mer än ett halvdussin av Tage Girons psykologiska deckare.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Vedergällningen Bild på bokomslag för Blodsvittnet Bild på bokomslag för Maskerad Bild på bokomslag för Ond cirkel : en roman om ett brott Bild på bokomslag för Själabad
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr