Exempel på litterära figurer
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
-
Claes Claesson
Man
Lugn, trygg kriminalkommissarie i en mindre svensk stad – Oskarshamn – där han är centrum i ett poliskollektiv som ibland gör utredningar även på andra orter. Claes Claesson är medelålders, tunnhårig och singel. Under en utredning träffar han dock läkaren Veronika Lundborg-Westman, ensamstående mamma. Författaren Karin Wahlberg låter de två gifta sig och därefter få en gemensam dotter.
-
Solbritt Andersson
Kvinna
Författarduon Anders Gustafson och Johan Kant försäkrar att den drygt 60-åriga Solbritt Andersson är en alldeles vanlig svensk kvinna. Dock ungdomlig, med kort, spretigt och gråsprängt hår och dessutom rutinerad kriminalinspektör. Tillsammans med förtidspensionerade maken Rune har hon en sommarstuga på Singö i Roslagen, och det är också där hon vanligen får utreda de fall hon arbetar med.
-
Syster Fidelma
Kvinna
Keltisk konungadotter – och därmed prinsessa – som blir nunna och löser en rad mysterier i England och främst på Irland under 600-talet. Hon har stor hjälp av sin gode vän och sedermera make, den saxiske munken Broder Eadulf, berättar författaren Peter Tremayne (pseudonym för Peter Berresford Ellis). Syster Fidelma är vacker, med blågröna ögon och rött hår, och en god mor för sina barn.