Exempel på litterära figurer
-
Kommissarie Santos
Man
Vad Santos heter i förnamn är oklart. Han är polischef i ett litet samhälle utanför staden Salvador i Brasilien, där också hans skapare Kjell Eriksson numera är bosatt. Santos bastanta hustru heter Zelita och tillsammans har de fem barn. Luttrad av korruptionen i hemlandet föredrar han att dricka öl och ligga i hängmattan, men då och då är han tvingad att arbeta – och då lyckas han väl.
Förekommer i:
-
Maria Kallio
Kvinna
Hon var bara 23 år när hon fick sin första tjänst hos polisen, men har arbetat sig upp till chefsställning på kriminalen i finska staden Esbo. Hon har också blivit äldre i Leena Lehtolainens böcker om henne, gift sig med Antii Johannes Sarkela och fått barn. Rödhåriga och vältränade Maria Kallio är en tuff, om det krävs t.o.m. barsk feminist som uppskattar god whisky – i måttliga mängder.
Förekommer i:
-
Johan Kristian Homan
Man
En medelålders antikvitetshandlare i Gamla Stan i Stockholm, samt amatördetektiv och huvudperson i en lång rad romaner av Jan Mårtenson. Johan Kristian Homan älskar god mat, dry martini, resor, siameskatten Cléo – som han hävdar ofta bidrar till lösningen av de fall han blir indragen i – samt sin särbo, vackra, adliga (och yngre) säkerhetspolisen Francine Wallgren, född Silferstierna.
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
