Exempel på litterära figurer
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
-
Victor Legris
Man
I slutet av 1800-talet driver han en bokhandel, Librairie Elzévir, i Paris tillsammans med sin japanske adoptivfar Kenji Mori. På fritiden är Victor Legis entusiastisk amatördetektiv och -fotograf. Han är något av en klädsnobb, atletiskt byggd och har ett utseende som intresserar kvinnor. Claude Izner (pseudonym för Liliane Korb och Laurence Lefèvre) har skrivit en svit romaner om honom.
-
Fredrik Broman
Man
Efter flera års anställning i Stockholm får Fredrik Broman, drygt 40 år gammal, en tjänst vid kriminalpolisen i Visby, och flyttar till Gotland med hustrun Ninni och sönerna Joakim och Simon. Han får lösa flera mordfall, blir svårt skadad i tjänsten, har problem i äktenskapet och blir osäker på både sin livssituation och sin hälsa. Vilket Håkan Östlundh skildrat i en svit polisromaner.
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.