Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Euthanasia Bondeson

    Kvinna

    Hon har kallats en korsning mellan Fredrika Bremer och Sherlock Holmes. Den medelålders, ironiska kvinnorättskämpen och författaren, skapad av Carina Burman, är ständigt på resande fot tillsammans med sin unga sällskapsdam Agnes. Euthanasia Bondeson är singel, klär sig gärna i manskläder, är beväpnad med en värjkäpp och röker cigarrer. Samt har en god vän i Owain Evans från Scotland Yard.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Babylons gator : ett Londonmysterium Bild på bokomslag för Vit som marmor : ett romerskt mysterium Bild på bokomslag för Hästen från Porten : ett österländskt äventyr
  • Hannibal Lecter

    Man

    Skoningslös psykopat och kannibal, som beskrivits som en av alla tiders mest ondskefulla män. Han skapades av författaren Thomas Harris, som skildrar hur Hannibal Lecter, från en litauisk aristokratisk familj, blev lurad att äta upp delar av sin syster. Detta trauma kom han aldrig över. Han är kortvuxen med mörkt hår och befallande röst, men ändrar genom operationer ibland sitt utseende.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Röd drake Bild på bokomslag för Hannibal Bild på bokomslag för När lammen tystnar Bild på bokomslag för Hannibal - upptakten
  • Loppan (Arvid) Roos

    Man

    Kriminalinspektör vid Stockholmspolisen, som efter att ha skrivit en fantasifull rapport allmänt kallas för ”Loppan”, berättar författaren Hans Holmér. Arvid Roos är en vardaglig herre, dock populär hos damerna trots ideliga relationsproblem: han är skild från hustrun Maggan, dottern Ann dör av en överdos och när han fått tvillingar med advokaten Maria Backe lämnar hon honom för en annan.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Blodshämnd Bild på bokomslag för Loppan Bild på bokomslag för Igloo Bild på bokomslag för Masken Bild på bokomslag för Monika
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr