Exempel på litterära figurer
-
Jules-Joseph Maigret
Man
Fransk kriminalkommissarie som är något av en ikon i kriminallitteraturen. Maigret var en bondpojke som blev polis mest av en slump, och snabbt gjorde karriär till ett kontor i polishögkvarteret vid Quai des Orfêvres i Paris. Böckerna av belgaren Georges Simenon skildrar inte bara kommissariens utredningar, utan även hans privatliv som inkluderar ett lyckligt men barnlöst äktenskap.
Förekommer i:
-
Maurice Wallion
Man
Journalist på Dagsnyheterna i Stockholm i början av förra seklet, och – försäkrar hans skapare Jul(ius) Regis – internationellt känd som ”detektivreportern”. Maurice Wallion är lång och slätrakad, har djup röst, grå ögon, bred panna och framskjutande haka. Han har även en enastående förmåga att få såväl tidningens redaktion som polisen att följa hans anvisningar då han utreder ett brott.
Förekommer i:
-
Nero Wolfe
Man
En av kriminallitteraturens största detektiver: han väger ett sjundedels ton. Han är även gourmet, orkidéodlare samt kritisk bokälskare. Rex Stouts privatdetektiv, med hus i New York, är en klassiker: det har t.o.m. spekulerats i att han är son till Sherlock Holmes. Han härstammar från Montenegro, och har skicklig medhjälpare i sekreteraren Archie Goodwin som ser till att Wolfe jobbar.
Förekommer i:
-
Barbara Havers
Kvinna
I motsats till många kvinnliga poliser i kriminallitteraturen är Havers inte vacker. Enligt hennes skapare Elizabeth George är hon tvärtom tämligen ful, och missköter sitt utseende. Hon är dessutom svår att samarbeta med: lynnig, egensinnig och med hetsigt temperament. Ändå fungerar hon väl i kombination med sin raka motsats, den väluppfostrade och prydlige kommissarien Thomas Lynley.
