Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Çetin Ìkmen

    Man

    Denne är en egensinnig kriminalpolis i sin födelsestad Istanbul, som han älskar av hela sitt hjärta. Men han är väl medveten om dess baksidor, och minnena av brotten han utrett har lett till att han kedjeröker och dessutom dricker för mycket – vilket upprör hans muslimska hustru Fatma. Tillsammans har makarna en stor barnaskara som ständigt växer i antal i Barbara Nadels böcker om honom.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Belsassars dotter Bild på bokomslag för Kristallburen Bild på bokomslag för Djupa vatten Bild på bokomslag för Harem Bild på bokomslag för Förstenad
  • Ingrid Carlberg

    Kvinna

    Hon ser alldaglig ut, är lätt överviktig, bryr sig inte så mycket om vare sig klädsel eller utseende och känner sig ofta osäker. Till yrket är Ingrid Carlberg fängelsepräst, gifter sig med sin chef Anders och får en dotter som kallas Lillan. Hon är bosatt på Södermalm i Stockholm, är mellan 35 och 40 år gammal samt huvudperson i fyra psykologiska kriminalromaner av Helena von Zweigbergk.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Det Gud inte såg Bild på bokomslag för Kärleken skär djupa sår Bild på bokomslag för Hon som bar skammen Bild på bokomslag för Fly för livet
  • Ben Cooper

    Man

    Hans far var polis, och Benjamin ”Ben” Cooper följde i hans spår. Han är anställd vid polisen i Derbyshire, där han växte upp, och många av de fall han arbetar med utspelas i nationalparken Peak District. Han arbetar vanligen tillsammans med sin överordnade, Diane Fry, i kriminalromanerna av Stephen Booth. Cooper och Fry är förälskade i varandra, något de inte vill erkänna ens för sig själva.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Svarta hunden Bild på bokomslag för Jungfrudansen Bild på bokomslag för Iskallt spår Bild på bokomslag för Blindspel Bild på bokomslag för Ett sista andetag +11 st
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur