Exempel på litterära figurer
-
O.P. Nilsson
Man
Vad han heter i förnamn är oklart: Nilsson döps, liksom hans hustru, om i böckerna av Vic Suneson (pseudonym för Sune Lundqvist). Vanligaste varianten är dock Olaus Petrus. Han är överkonstapel, senare kommissarie, en lång, medelålders, barnlös man med grått i håret, buskiga ögonbryn samt gulaktiga ögon och tänder. I de tidiga böckerna arbetar O.P. Nilsson i par med kollegan Kjell Myrman.
-
Astrid Sammils
Kvinna
Medelålders diplomat, som skapade en skandal på UD då hon offentligt avslöjade att hon hittat sin dåvarande make i en mycket intim situation med rikets kvinnliga utrikesminister. Attraktiva och målmedvetna Astrid Sammils drar sig tillbaka till Dalarna, där hon växt upp, börjar av en slump agera amatördetektiv och löser fall tillsammans med väninnan Carina Svahn i böcker av Ingrid Hedström.
-
Erik Winter
Man
Kriminalkommissarie i Göteborg, som i motsats till många litterära kolleger är från en välbärgad familj och har god ekonomi. Han gifter sig med läkaren Angela och blir far, berättar Åke Edwardson i sina deckare om Winter. Efter en tid av hårt arbete flyttar han med familjen till Spanien, men återvänder efter två år till Göteborg – utan familjen – och återupptar sin tjänst i Göteborg.
-
Tom Thorne
Man
Thorne är en medelålders, något sliten kriminalare i London, i de tidiga böckerna profillöst konventionell. Hans skapare Mark Billingham har dock efterhand utvecklat honom till en mångsidig karaktär med goda och dåliga sidor: han är envis och noggrann, men kan vara stingslig och sur och begår ibland fatala misstag. Långt om länge inleder han ett förhållande med kollegan Helen Weeks.