Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Evert Bäckström

    Man

    Han är kriminalpolis, dessutom homofob, sexistisk manschauvinist, mutkolv, egenkär skrytmåns, alkoholmissbrukare och småfifflare som ser ner på de flesta kolleger och medmänniskor. Men Bäckström är också en (minst sagt) okonventionell och – mycket till mångas häpnad – skicklig mordutredare. Han har allt från små biroller till huvudroller i de flesta av Leif G.W. Perssons polisromaner.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Linda - som i Lindamordet : roman om ett brott Bild på bokomslag för Faller fritt som i en dröm : en roman om ett brott Bild på bokomslag för Den som dödar draken : en roman om ett brott Bild på bokomslag för Den döende detektiven Bild på bokomslag för Den sanna historien om Pinocchios näsa
  • Kommissarie Santos

    Man

    Vad Santos heter i förnamn är oklart. Han är polischef i ett litet samhälle utanför staden Salvador i Brasilien, där också hans skapare Kjell Eriksson numera är bosatt. Santos bastanta hustru heter Zelita och tillsammans har de fem barn. Luttrad av korruptionen i hemlandet föredrar han att dricka öl och ligga i hängmattan, men då och då är han tvingad att arbeta – och då lyckas han väl.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Spetsad : ett fall för kommissarie Santos Bild på bokomslag för Smärta : ett fall för kommissarie Santos
  • Aurelio Zen

    Man

    Kriminalkommissarie Zen är en ensamvarg med bas i Rom, men som löser fall runt om i Italien. Han kan förefalla klumpig, men hans envishet och nonchalanta attityd vad det gäller polisbyråkratiska regler gör honom framgångsrik – och illa sedd hos cheferna. Han skapades av engelsmannen Michael Dibdin, tänkt för en enda bok, men blev så populär hos läsarna att han återkom i ytterligare tio.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Kabal Bild på bokomslag för En lång avslutning Bild på bokomslag för Dödens lagun Bild på bokomslag för Così fan tutti
  • Flavia de Luce

    Kvinna

    På 1950-talet var den moderlösa Flavia de Luce inte särskilt uppskattad av fadern och systrarna. Hon var visserligen en ganska vanlig och vardaglig 11-12–åring (med tandställning), men mogen för sin ålder, dessutom envis, egensinnig och smart samt sysslade med illaluktande kemiska experiment. Dessutom löste hon, till polisens förtrytelse, mord i de böcker som Alan Bradley skrivit om henne.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den bittra pajens sötma Bild på bokomslag för Mord är ingen barnlek