Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
-
Flavia de Luce
Kvinna
På 1950-talet var den moderlösa Flavia de Luce inte särskilt uppskattad av fadern och systrarna. Hon var visserligen en ganska vanlig och vardaglig 11-12–åring (med tandställning), men mogen för sin ålder, dessutom envis, egensinnig och smart samt sysslade med illaluktande kemiska experiment. Dessutom löste hon, till polisens förtrytelse, mord i de böcker som Alan Bradley skrivit om henne.
-
Lisbeth Salander
Kvinna
En ung punktjej, datorexpert (hacker och cracker) med en olycklig uppväxt – hon var bl.a. inlagd på mentalsjukhus – som är en av Sveriges internationellt sett mest kända litterära kvinnliga figurer. Hon är huvudperson i Stieg Larssons Millenium-trilogi, liksom i dess officiella uppföljare. Hon är en noggrann planerare med vänstersympatier, och då det krävs en effektiv action-hjältinna.
-
Esther Edh
Kvinna
Svensk åklagare som arbetar för EU:s organ för straffrättsligt samarbete, Eurojust, i Haag. Esther Edh är – sägs i böckerna av Malin Thunberg Schunke – välutbildad och attraktiv med bestämd mun, blågröna ögon samt något missprydande glasögon. Hon är ensamstående, men saknar inte beundrare – t.ex. älskaren Johnny Kallert – och har en färgstark och effektiv chef i italienskan Fabia Moretti.