Exempel på litterära figurer
-
O.P. Nilsson
Man
Vad han heter i förnamn är oklart: Nilsson döps, liksom hans hustru, om i böckerna av Vic Suneson (pseudonym för Sune Lundqvist). Vanligaste varianten är dock Olaus Petrus. Han är överkonstapel, senare kommissarie, en lång, medelålders, barnlös man med grått i håret, buskiga ögonbryn samt gulaktiga ögon och tänder. I de tidiga böckerna arbetar O.P. Nilsson i par med kollegan Kjell Myrman.
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
-
Albin Winkelryd
Man
Pensionerad kriminalkommissarie, som i författaren Hans Alfredsons böcker – en roman och en novellsamling – berättar för denne om knepiga fall han löst. Albin Erenfrid Winkelryd är stor och rund och hans händer liknar ett knippe korvar. Han är änkling efter Margit, och spelar som hobby ukulele och saxofon. Dessutom röker han och umgås med sin utomäktenskaplige son Johan som bor i London.
-
Emma Sköld
Kvinna
Ung, snygg, ambitiös och karriärinriktad kriminalassistent, först i Nacka, sedan hos Länskriminalpolisen. Hennes pappa Evert har varit länspolismästare, berättar författaren Sofie Sarenbrant. Tillsammans med sambon Kristoffer har Emma Sköld dottern Ines. När Emma råkar ut för en oförklarlig ridolycka, och under flera månader hamnar i koma, visar det sig att någon traktar efter hennes liv.