Exempel på litterära figurer
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
-
Peter Pascoe
Man
Den välutbildade, väluppfostrade, intelligente men något fantasilöse kriminalaren Peter Pascoe är ständig följeslagare till sin burduse chef Andy Dalziel i deckare av Reginald Hill. Pascoe har bekymmer: förutom Dalziel även en far som aldrig kunnat acceptera att sonen blev polis istället för bonde, samt en hustru, Ellie – de har ett barn tillsammans – i ett äktenskap som knakar i fogarna.
-
Matthew Shardlake
Man
Engelsk advokat som på 1500-talet anlitas av flera av landets mest inflytelseriks makthavare för att lösa besvärliga – och ofta politiskt känsliga – mordgåtor. Matthew Shardlake är puckelryggig och lär vara småvuxen, smal och mörkhårig samt blyg för kvinnor. Men, säger författaren C.J. Sansom, han är mycket intelligent, och med hjälp av duktiga medarbetare kan han lösa flera gåtfulla fall.