Exempel på litterära figurer
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
Förekommer i:
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Tom Barnaby
Man
Kommissarie Thomas Geoffrey “Tom” Barnaby har blivit internationellt känd via ett antal polisromaner av pusseldeckartyp, skrivna av Caroline Graham, men främst tack vare TV-serien “Morden i Midsomer”. Han är en lugn, tålmodig, metodisk och noggrann polisutredare i den fiktiva staden Causton, där han bor med hustrun Joyce och dottern Cully. Hans högra hand är kriminalassistent Gavin Troy.
Förekommer i:
-
Harriet Vane
Kvinna
29 år gammal ställs deckarförfattaren Harriet Vane inför rätta för att ha giftmördat sin älskare. Hon frias av lord Peter Wimsey, som förälskar sig i henne och sedan i några av Dorothy L. Sayers romaner uppvaktar den självständiga Vane. Hon deltar i hans utredningar, men är ointresserad av ett mer intimt förhållande med honom. Så småningom ger hon dock efter, de gifter sig och får tre söner.
Förekommer i:
