Exempel på litterära figurer
-
Erik Winter
Man
Kriminalkommissarie i Göteborg, som i motsats till många litterära kolleger är från en välbärgad familj och har god ekonomi. Han gifter sig med läkaren Angela och blir far, berättar Åke Edwardson i sina deckare om Winter. Efter en tid av hårt arbete flyttar han med familjen till Spanien, men återvänder efter två år till Göteborg – utan familjen – och återupptar sin tjänst i Göteborg.
-
Martin Olsson
Man
Pensionerad polisman i Skåne, som medverkar i nästan alla författaren Willy Josefssons deckare, dock inte alltid som huvudperson. Martin Olsson har magproblem, är runt 60 år gammal men välbyggd och vanligen solbränd. Då han introduceras i Josefssons debutroman inleder han ett förhållande med den 20 år yngre journalisten Cecilia Cederberg. Han samarbetar ibland även med prästen Eva Ström.
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
-
Judy Hammer
Kvinna
Kommissarie Judy Hammer är polischef i North Carolina, Virginia, där hon har att kämpa mot såväl storstadsbrottslighet som envetna öbor i en kort svit romaner av Patricia Cornwell. Hammer är medelålders, olyckligt gift men förtjust i den unge kollegan Andy Brazil, som blir hennes högra hand. I böckerna om dem blandas realistiskt skildrat polisarbete med en del mer osannolika inslag.