Exempel på litterära figurer
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
Förekommer i:
-
Jonas Carlesson
Man
Eftersom prosten Jonas Carleson (eller Carlesson, stavningen varierar) anser sig vara ondskans tuffaste motståndare i fiktiva Losta församling utreder han med kraft och föga finkänsligt de brott som begås där. Prosten är kraftigt byggd, med stor näsa, stora tänder, stora fötter men låg panna. Han är ganska lik en häst, förklarar hans skapare Anders Hellén (pseudonym för prosten Carl Greek).
Förekommer i:
-
Beatrice Farkas
Kvinna
Liksom sin skapare Carolina Neurath är hon en framgångsrik ekonomijournalist. Men Beatrice Farkas går helt in för sitt arbete: hon är envis, egensinnig och snarast asocial. Hon attraherar män men bor ensam i Gamla stan i Stockholm, och har enbart tillfälliga förhållanden. När hon var åtta år dog hennes mor i cancer, och hennes fasta punkt i tillvaron är nu hennes ungerska farmor Eszti.
Förekommer i:
-
Erik Winter
Man
Kriminalkommissarie i Göteborg, som i motsats till många litterära kolleger är från en välbärgad familj och har god ekonomi. Han gifter sig med läkaren Angela och blir far, berättar Åke Edwardson i sina deckare om Winter. Efter en tid av hårt arbete flyttar han med familjen till Spanien, men återvänder efter två år till Göteborg – utan familjen – och återupptar sin tjänst i Göteborg.
