Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Bertil Durell

    Man

    Han känns igen på sitt röda hår och den knubbiga figuren. Därtill har han vildsint färgglada slipsar och kan vissla alla de mest kända ariorna ur de mest kända operorna. När läsarna f.f.g. möter Bertil Durell är han kriminalassistent, men befordras raskt under årens lopp. Dessutom gifter han sig med den politiskt radikala Vera Bernheim samt löser ”omöjliga” brott i romaner av Jan Ekström.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Morianerna Bild på bokomslag för Träfracken Bild på bokomslag för Ålkistan
  • Jan Erelius

    Man

    Medelålders kriminalkommissarie i Malmö, som trivs så bra i staden att han stannar hemma på semestrarna. Jan Erelius har ett alldagligt utseende och är ungkarl, trots att han är trevlig och bevisligen uppskattad hos damerna. Han är duktig, om än något pedantisk, i jobbet och spelar piano på nätterna när han inte kan sova, meddelar Bertil Mårtensson som skrivit fyra polisromaner om honom.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Mah-jongmorden Bild på bokomslag för Växande hot Bild på bokomslag för Mordet på dr Faust Bild på bokomslag för Sadisterna
  • Tony Hill

    Man

    Anthony ”Tony” Hill är legitimerad psykolog samt en skicklig och av polisen i Bradford ofta anlitad profilerare i en svit kriminalromaner av Val McDermid. Han samarbetar med den kvinnliga kriminalaren Carol Jordan, och de har ett komplicerat privat förhållande. Hill är sjuklig, sexuellt dysfunktionell och det finns detaljer som nämner en olycklig och psykiskt påfrestande uppväxt.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Den sista frestelsen Bild på bokomslag för Andras plåga Bild på bokomslag för Sjöjungfrun sjöng sin sång Bild på bokomslag för Under ingrodda ärr Bild på bokomslag för Med gift i blodet
  • Archie Goodwin

    Man

    Rex Stouts väldige privatdetektiv Nero Wolfe lämnar sällan hemmet, istället gör hans sekreterare och allt-i-allo Archie Goodwin fotjobbet – och han är själv ingen dålig detektiv. Han är snygg och artig, tuff vid behov, snabb i repliken, kan memorera förhör ordagrant och är berättare i de flesta böckerna om Wolfe. Utan honom hade hans arbetsgivare aldrig löst sina fall lika elegant.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för