Exempel på litterära figurer
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
Förekommer i:
-
Bjørn Beltø
Man
Norsk arkeolog, som löser mysterier med religiös anknytning i en svit av Tom Egelands romaner. Bjørn Beltø är drygt 30 år gammal och albino, vilket bl.a. gör att han har dålig syn samt blek hy. Han är singel och har svårt att få förhållanden att fungera, trots att han intresserar vissa kvinnor. Periodvis lider han av ångest, och sitter då helst hemma och lyssnar på klassisk musik.
Förekommer i:
-
Stefan Elg
Man
En vältränad – trots sitt flitiga rökande – och smärt kriminalinspektör i Himmelsholm, som är författaren K. Arne Bloms litterära version av Nässjö. Stefan Elg är centralfigur i stadens poliskollektiv, och har goda kontakter med bl.a. pressen och inte minst poliskollegorna i Lund. Han får ofta ta ansvar för utredningarna ute ”på fältet”, med kriminalkommissarie Frits Stuhrs välsignelse.
Förekommer i:
-
Mårten Lind
Man
Han torde vara svensk kriminallitteraturs lataste (vad det gäller jobbet) och hungrigaste polis. Men trots att han ofta försätter sig i penibla situationer krånglar Mårten Lind i Falsterbo sig ur dem tack vare sin naivitet och sina krystade ursäkter, enligt författarduon Christina Olséni & Micke Hansen. Han är storväxt och frodig, gift med dalkullan ”Frugan” och stolt far till två barn.
Förekommer i:
