Exempel på litterära figurer
-
Max Wolfe
Man
Kriminalare i London, och enligt författaren Tony Parsons en mycket vanlig man med ett mycket vanligt utseende. Dock är han en envis och skicklig polis med ett hårt yttre och ett mjukt inre. Han är runt 30 år gammal, hans familj i våningen i Smithfield består av hans lilla dotter och en hund. Han har sömnproblem och är fortfarande förälskad i sin ex-hustru. Och så är han en duktig boxare…
Förekommer i:
-
Isabella Knyckare
Kvinna
Kriminalinspektör vid Stockholmsgruppen, en specialenhet inom NOA, som Lotta Luxenburg skrivit en svit polisromaner om. Isabella Knyckare har genomlidit en traumatisk upplevelse: pojkvännen och kollegan Martin mördades i tjänsten, och hon fortsätter försöka hitta mördaren. Hon ser bra ut, med rak näsa, isblå ögon och fylliga läppar. Hon arbetar ofta i par med kollegan Nikolaj Malmsten.
Förekommer i:
-
Olle Lyck
Man
DN-journalisten Olle Lyck har en god näsa för nyheter, men har också såväl nerv- som spritproblem. Det hindrar inte att han är en minnesvärd problemlösare i samtliga Uno Palmströms samhällskritiska deckare. Olle Lyck är magerlagd, har utstående öron, klen skäggväxt och en begynnande flint, men inleder ändå ett förhållande med kriminalinspektör Evy Ivarsson, och de får tillsammans sonen Kalle.
Förekommer i:
-
Fleming Stone
Man
Han trivs bäst i sitt välförsedda bibliotek – det är dit privatdetektiven Fleming Stone drar sig då han grunnar på ett besvärligt fall i romanerna av Carolyn Wells. Och de är många, fler än 60. Så ser han också mycket ”lärd” ut, är extremt allmänbildad och dessutom tystlåten, korrekt och vänlig med ett ”sympatiskt” ansikte. Vanligen är det polisen som kommer till honom och ber om hjälp.
Förekommer i:
