Exempel på litterära figurer
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
-
Nils Forsberg
Man
Sliten och deprimerad medelålders utredare hos Malmökriminalen, som degraderas till hittegodsavdelningen p.g.a. sin alkoholism och en kort fängelsevistelse för olaga hot. Han nyktrar dock till, återvänder till kriminalen och blir chef för EOU (Enheten för Extra Ordinära Utredningar). Han är katolik, bor ensam i Kirseberg, tar morgonpromenader och löser fall i Kristian Lundbergs romaner.
-
Paddy Meehan
Kvinna
När Patricia ”Paddy” Meehan får anställning på en tidning i Glasgow blir hon överlycklig. Jobbet är inte så roligt som hon hoppats på, men efter att ha löst ett mordfall får hon en tjänst som kriminalreporter – och kan lösa ytterligare några fall. Hennes familj är fattig, men hon lyckas ändå skaffa sig en tämligen dräglig privat tillvaro, skriver Denise Mina i sina mörka deckare om Paddy.
-
Joakim Hill
Man
Kriminalkommissarie Joakim Hill – han kallas Joe, vilket han tycker synnerligen illa om – vid Helsingborgspolisen var 38 år då han introducerades i Bodil Mårtenssons debutdeckare. Han var då ungkarl, men gifter sig så småningom med läkaren Catharina Elgh – vilket leder till vissa konflikter med hennes mor. Han är en skicklig brottsutredare med ett rätt alldagligt men trevligt utseende.