Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Maureen O’Donnell

    Kvinna

    Hon är huvudperson i den prisbelönta Garnethill-trilogin av den skotska kriminalförfattaren Denise Mina. Unga Maureen är en människospillra: sexuellt utnyttjad av sin far, modern är alkoholist, brodern knarklangare. Själv har hon legat på mentalsjukhus, och inlett ett förhållande med sin psykiater. Men hon är envis och målmedveten, och kämpar för att lösa de problem och brott hon möter.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Död i Garnethill Bild på bokomslag för Exil Bild på bokomslag för Den sista utvägen
  • Jaime Bunda

    Man

    Föräldrarna är från framgångsrika familjer i Angola, och därför blir Jaime Bunda statlig agent. Som sådan är han dock ett misslyckande. Han är i yngre medelåldern, föga intelligent, begår misstag på löpande band, och hans kroppshydda ger honom problem (ordet ”bunda” betyder vänligt uttryckt ”stor ända”). Han är huvudperson i två roliga romaner av Pepetela (pseudonym för Artur dos Santos).

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Bunda, en baktung agent Bild på bokomslag för Bunda och amerikanens död
  • Gustav Jörgensson

    Man

    Den nästan två meter långe, gänglige och – enligt stadens damer – stilige polischefen i Strömstad är huvudperson i en rad av Gösta Unefäldts polisromaner med pusselinslag. Han är en duktig polis, agerar ibland något självvådligt, men är omtyckt av sitt manskap och respekterad av sina överordnade. Gustav Jörgensson är gift med skolpsykologen Cilla, och tillsammans har de dottern Monica.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Hämnden är min, säger ... Bild på bokomslag för ... dömes för mord … (Brottsbalken 3 kap. 1§)
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr