Exempel på litterära figurer
-
Vincent Ruiz
Man
Att han dricker för mycket syns på hans ansiktsfärg. I övrigt är han storväxt och kraftfull – inte minst språkligt – med en knäckt näsa. Vincent Ruiz har bakom sig 43 år som polis i London, tre äktenskap och lika många skilsmässor. Han har dock god kontakt med såväl ex-fruarna som sina barn. Och trots att han gått i pension fortsätter han sätta dit brottslingar i Michael Robothams romaner.
Förekommer i:
-
Barbe (Barbro) Belling
Kvinna
Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.
Förekommer i:
-
Konrad Sejer
Man
I motsats till många andra kriminallitterära mordutredare är kommissarie Konrad Sejer vid Oslo-polisen en lugn och eftertänksam personlighet utan magproblem. Hans närmaste umgänge är dottern samt hans hundar – den första heter Kollberg. Sejer är en effektiv mordutredare som löser fall i lovordade romaner av norska Karin Fossum som vunnit internationell uppmärksamhet.
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
