Exempel på litterära figurer
-
Olle Lyck
Man
DN-journalisten Olle Lyck har en god näsa för nyheter, men har också såväl nerv- som spritproblem. Det hindrar inte att han är en minnesvärd problemlösare i samtliga Uno Palmströms samhällskritiska deckare. Olle Lyck är magerlagd, har utstående öron, klen skäggväxt och en begynnande flint, men inleder ändå ett förhållande med kriminalinspektör Evy Ivarsson, och de får tillsammans sonen Kalle.
Förekommer i:
-
John H. Watson
Man
Sherlock Holmes krönikör och ständige följeslagare i berättelserna av A. Conan Doyle har fått ge namn åt en hel karaktärstyp i kriminallitteraturen: en detektivs högra hand, samtalspartner och beundrande vän kallas för ”Watson-gestalt”. I böcker av andra författare har läkaren Watson löst fall på egen hand. H. i hans namn står (enligt sherlockiansk forskning) för Hamish, skotska för James.
Förekommer i:
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.
Förekommer i:
-
Jean-Baptiste Adamsberg
Man
Kommissarie vid polisen i Paris. Han är småväxt och mörklagd, med oregelbundna ansiktsdrag, väl stor krokig näsa och ett snett leende. Han är singel, men har två söner från tidigare förhållanden. Han arbetar mycket på intuition och löser gåtfulla fall med oortodoxa metoder i en svit kriminalromaner av Fred Vargas, pseudonym för den kvinnliga franska författaren Frédérique Audoin-Rouzeau.
Förekommer i:
