Exempel på litterära figurer
-
Leo Carring
Man
Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.
-
Maurice Wallion
Man
Journalist på Dagsnyheterna i Stockholm i början av förra seklet, och – försäkrar hans skapare Jul(ius) Regis – internationellt känd som ”detektivreportern”. Maurice Wallion är lång och slätrakad, har djup röst, grå ögon, bred panna och framskjutande haka. Han har även en enastående förmåga att få såväl tidningens redaktion som polisen att följa hans anvisningar då han utreder ett brott.
-
Gunnarstranda
Man
Kriminalkommissarie Gunnarstranda – vars förnamn aldrig nämns – är en medelålders man som röker för mycket. Han arbetar vid polisen i Oslo och löser fall i en rad böcker av norske författaren Kjell Ola Dahl. Gunnarstranda kan vara cynisk och desillusionerad, men också empatisk och hjälpsam. I de flesta historierna arbetar han tillsammans med sin assistent Frank Frølich.
-
Terry Quinn
Man
Då han arbetade som polis dödade han av en olyckshändelse en kollega. Det fick den grönögde irländaren Terry Quinn att lämna poliskåren, och istället ta jobb i en butik i Silver Spring, Maryland, som säljer begagnade pocketböcker och vinylskivor. Han gör dock även inhopp som aktiv medhjälpare åt en annan f.d. polis, Derek Strange som nu är privatdetektiv, i böcker av George P. Pelecanos.