Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Harry Kvist

    Man

    Han är en udda personlighet och amatördetektiv: en ex-boxare och kåkfarare som arbetar som indrivare, är bisexuell och dricker för mycket. Han är verksam i Stockholm på 1930-talet i en trio romaner av Martin Holmén. Harry ”Kvisten” Kvist är ensamstående, med få vänner (men många ”bekanta”) inte särskilt smart, men kraftigt byggd, och tar allt för gärna till knytnävarna när det blir bråk.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Nere för räkning Bild på bokomslag för Clinch Bild på bokomslag för Slugger
  • Jan Jordi Kazanski

    Man

    Då hustrun och dottern avlider i en bilolycka bryter CIA-agenten Jan Jordi Kazanski samman. Men hans sjukskrivning avbryts av hans chefer, som skickar honom på flera farliga uppdrag i olika länder. Detta trots att han enligt sin skapare Jens Henrik Jensen är trött och sliten, vilket syns på påsarna under hans ögon och det grånande svarta håret. Flickvännen Ewa är dock ett ljus i hans liv.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Käringen i Krakow Bild på bokomslag för Hovnarren i Murmansk
  • Lise Delorme

    Kvinna

    Hon är ung och vacker och hon är en skicklig polis. När Lise Delorme får en tjänst i Algonquin Bay i Ontario i Kanada skall hon inte utreda enbart våldsbrott, utan i hemlighet även en misstänkt muthärva i den lokala poliskåren. Hon lyckas, och börjar arbeta i par med kriminalaren John Cardinal i Giles Blunts romaner. Och ett sprött förhållande växer sakta upp mellan Cardinal och Delorme …

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Fruset offer Bild på bokomslag för En stilla storm Bild på bokomslag för Schamanen Bild på bokomslag för När du läser detta Bild på bokomslag för Fader Död
  • Barbe (Barbro) Belling

    Kvinna

    Sveriges första kvinnliga privatdetektiv är en ung yrhätta som löser fall i två deckare från 1918 respektive 1919 av Malin Ödmann. Barbro ”Barbe” Belling öppnar en egen detektivbyrå i Stockholm, vilket fästmannen Bertil Dahlfält inte uppskattar. Hon är rapp i tanke och tunga, väl fnittrig och skälmsk ibland, men det finns en för sin tid rätt tydlig feministisk udd i hennes jag-berättande.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Dörjevångagåtan : privatdetektiven Barbro Bellings äventyr