Exempel på litterära figurer
-
Svea Lundström Duval
Kvinna
Hon är egentligen döpt till Simone Lundström Duval och har i hela livet kämpat mot sin mammas dröm: att dottern skulle bli en vacker exotisk artist. Istället är Svea – som hon själv kallar sig – en vacker jurist, och verksam som åklagare och advokat i en kort svit kriminalromaner av yrkeskollegan Tove Klackenberg. Svea är först verksam i Värmland, senare i bl.a. Jämtland och Härjedalen.
-
Jana Berzelius
Kvinna
Den högutbildade, vackra, vältränade och alltid välklädda samt framgångsrika åklagaren Jana Berzelius i Norrköping är uppväxt i en god familj. Hon har dock en mörk, traumatisk bakgrund: hon har varit barnsoldat och har föga kunskap om sitt ursprung – något hon gör allt hon kan för att dölja. Detta leder till att hon ofta agerar kontroversiellt i de romaner Emilie Schepp skrivit om henne.
-
Erik Winter
Man
Kriminalkommissarie i Göteborg, som i motsats till många litterära kolleger är från en välbärgad familj och har god ekonomi. Han gifter sig med läkaren Angela och blir far, berättar Åke Edwardson i sina deckare om Winter. Efter en tid av hårt arbete flyttar han med familjen till Spanien, men återvänder efter två år till Göteborg – utan familjen – och återupptar sin tjänst i Göteborg.
-
Lennart (Biskopen) Brask
Man
Han kallas ”Biskopen”, både p.g.a. sitt efternamn och det faktum att han inte har några förhållanden med kvinnor. Han är en kort och tämligen rundlagd herre i övre medelåldern, chef för en hemlig svensk underrättelsetjänst i en svit romaner av Sven Westerberg. Lennart Brask bor i Stockholm, bär glasögon, är noggrann med klädseln (men ingen snobb), och är en herre som inte litar på någon.