Exempel på litterära figurer
-
Nero Wolfe
Man
En av kriminallitteraturens största detektiver: han väger ett sjundedels ton. Han är även gourmet, orkidéodlare samt kritisk bokälskare. Rex Stouts privatdetektiv, med hus i New York, är en klassiker: det har t.o.m. spekulerats i att han är son till Sherlock Holmes. Han härstammar från Montenegro, och har skicklig medhjälpare i sekreteraren Archie Goodwin som ser till att Wolfe jobbar.
Förekommer i:
-
Mårten Lind
Man
Han torde vara svensk kriminallitteraturs lataste (vad det gäller jobbet) och hungrigaste polis. Men trots att han ofta försätter sig i penibla situationer krånglar Mårten Lind i Falsterbo sig ur dem tack vare sin naivitet och sina krystade ursäkter, enligt författarduon Christina Olséni & Micke Hansen. Han är storväxt och frodig, gift med dalkullan ”Frugan” och stolt far till två barn.
Förekommer i:
-
Meyer Meyer
Man
Den polskättade juden Max Meyer hade ett kuriöst sinne för humor: han lät döpa sin son till Meyer Meyer. Namnet bidrog till att pojken blev hackkyckling i skolan. Som vuxen blev han helt flintskallig, polisdetektiv, tålmodig samt gift med den moderliga Sarah med vilken han har tre barn. Han tjänstgör i 87:e polisdistriktet i Isola i polisromaner av Ed McBain (pseudonym för Evan Hunter).
Förekommer i:
-
Aurelio Zen
Man
Kriminalkommissarie Zen är en ensamvarg med bas i Rom, men som löser fall runt om i Italien. Han kan förefalla klumpig, men hans envishet och nonchalanta attityd vad det gäller polisbyråkratiska regler gör honom framgångsrik – och illa sedd hos cheferna. Han skapades av engelsmannen Michael Dibdin, tänkt för en enda bok, men blev så populär hos läsarna att han återkom i ytterligare tio.
Förekommer i:
