Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Harald Morell

    Man

    Som länsman i ångermanländska Anundsjö i mitten av 1800-talet får Harald Larsson Morell några besvärliga mordfall att lösa. Men hans stora problem och hjärtesorg är hustrun Helena, som efter tre missfall är djupt deprimerad och nekar till allt sexuellt umgänge. Problemen löser sig så småningom i böckerna av Bo R. Holmberg, som även skrivit deckare om Morells son och sonson – alla poliser.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Liemannen Bild på bokomslag för Snögrav Bild på bokomslag för Brandvakt
  • Helen Grace

    Kvinna

    Kriminalinspektör Helen Grace hade en svår uppväxt på offentliga inrättningar, som lett till psykiska problem och skuldkänslor. För att bekämpa dem går den framgångsrika, självständiga, attraktiva men också ensamma kvinnan till en professionell ”bestraffare” som piskar henne. Hon är masochist – men också en av de duktigaste poliserna i Southhampton, försäkrar hennes skapare M.J. Arlidge.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Ole dole Bild på bokomslag för Bro bro breja Bild på bokomslag för Dansa min docka Bild på bokomslag för … får leken tåla Bild på bokomslag för Nu i ro slumra in
  • Anastasia Kamenskaja

    Kvinna

    Den unga, senare medelålders, Anastasia Kamenskaja är analytiker och utredare hos Moskvapolisen. Hon är språkbegåvad och vacker, men slarvar med utseende och klädsel. Den snälle sambon (sedermera maken) Alexej sköter hushållet och accepterar att hon ofta är för trött för sex. Hon är även huvudperson i en lång svit romaner av Alexandra Marinina (pseudonym för Marina Anatoljevna Aleksejeva).

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Mördare mot sin vilja Bild på bokomslag för De som dör först Bild på bokomslag för Död och lite kärlek Bild på bokomslag för Den stulna drömmen
  • Vilhelm Persson

    Man

    Den hypokondriske, knarrige och pensionerade adjunkten – känd för sitt sirliga och korrekta språkbruk – är en ytterst motvillig ”Watson” till sin svåger, det oförbränneliga Statsrådet i Bo Baldersons pusseldeckare. Allt Vilhelm Persson önskar sig är lugn och ro, men Statsrådet använder honom glatt för sina inte alltid korrekta eller ens lagligt genomförda utredningar av gåtfulla mordfall.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Statsrådet och döden