Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Mattias Berglund
Man
Den framgångsrike, socialdemokratiske och medelålders brottmålsadvokaten Mattias Berglund är gift med Lotta och familjefar när han träffar polisen Susanne Dahlgren. De inleder ett trassligt till-och-från-förhållande, men blir så småningom sambos. Dessutom blir båda var för sig involverade i de uppseendeväckande kriminalfall i politiska kretsar som Thomas Bodström skildrar i fyra romaner.
Förekommer i:
-
Cato Isaksen
Man
Kriminalkommissarie i Oslo, skicklig i jobbet men misslyckad i privatlivet som han rör till på ett oförsvarligt sätt. Unni Lindells böcker om honom är inte bara kriminalromaner, utan också skildringar av Isaksens svårigheter att anpassa sig till en mansroll som passar honom illa – och att kombinera yrkesarbetet med privatlivet. Det ger böckerna om honom en extra och ovanlig dimension.
-
Mari Johansson
Kvinna
Liksom sin skapare, Ingrid Kampås, är hon sjuksköterska i Halland. Dessutom är Mari Johansson änka sedan några år, och bor med sin lille son Anton hos svärföräldrarna Iris och Gösta i Sundsby utanför Varberg. Hon är kompetent, stillsam och tillbakadragen, men en god människokännare och duktig på att minnas detaljer – vilket hon har nytta av då hon av en slump blir involverad i mordfall.
Förekommer i:
