Exempel på litterära figurer
-
Maurice Wallion
Man
Journalist på Dagsnyheterna i Stockholm i början av förra seklet, och – försäkrar hans skapare Jul(ius) Regis – internationellt känd som ”detektivreportern”. Maurice Wallion är lång och slätrakad, har djup röst, grå ögon, bred panna och framskjutande haka. Han har även en enastående förmåga att få såväl tidningens redaktion som polisen att följa hans anvisningar då han utreder ett brott.
Förekommer i:
-
Jan Erelius
Man
Medelålders kriminalkommissarie i Malmö, som trivs så bra i staden att han stannar hemma på semestrarna. Jan Erelius har ett alldagligt utseende och är ungkarl, trots att han är trevlig och bevisligen uppskattad hos damerna. Han är duktig, om än något pedantisk, i jobbet och spelar piano på nätterna när han inte kan sova, meddelar Bertil Mårtensson som skrivit fyra polisromaner om honom.
Förekommer i:
-
Maria Wern
Kvinna
Kriminalinspektör, först verksam i fiktiva Kronköping, där hon inte enbart utreder brott utan även försöker få familjelivet, med barn och en sällsynt odräglig äkta man, att gå ihop med en betungande arbetssituation. Senare får hon ett vikariat i Visby, och stannar så småningom på Gotland. Författaren Anna Jansson har även skrivit ungdomsdeckare med Werns son Emil i huvudrollen.
-
Nero Wolfe
Man
En av kriminallitteraturens största detektiver: han väger ett sjundedels ton. Han är även gourmet, orkidéodlare samt kritisk bokälskare. Rex Stouts privatdetektiv, med hus i New York, är en klassiker: det har t.o.m. spekulerats i att han är son till Sherlock Holmes. Han härstammar från Montenegro, och har skicklig medhjälpare i sekreteraren Archie Goodwin som ser till att Wolfe jobbar.
Förekommer i:
