Meny

Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

  • Kommissarie Santos

    Man

    Vad Santos heter i förnamn är oklart. Han är polischef i ett litet samhälle utanför staden Salvador i Brasilien, där också hans skapare Kjell Eriksson numera är bosatt. Santos bastanta hustru heter Zelita och tillsammans har de fem barn. Luttrad av korruptionen i hemlandet föredrar han att dricka öl och ligga i hängmattan, men då och då är han tvingad att arbeta – och då lyckas han väl.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Spetsad : ett fall för kommissarie Santos Bild på bokomslag för Smärta : ett fall för kommissarie Santos
  • Ella Werner

    Kvinna

    Hon föddes som Lana Miljanovic i Kroatien, men åtta år gammal flydde hon med föräldrarna från inbördeskriget till Sverige, berättar författaren Mats Ahlstedt. Ella Werner bytte förnamn, och sedan även efternamn efter ett kort, olyckligt äktenskap med advokaten Leonard Werner. Hon är singel och söt, med mörkt, långt hår och bruna ögon, samt handlingskraftig profilerare vid Göteborgspolisen.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för När inget annat återstår Bild på bokomslag för Öga för öga, tand för tand Bild på bokomslag för Ondskans ansikte Bild på bokomslag för Trojanen Bild på bokomslag för Guldmakaren
  • Hanna Skogholm

    Kvinna

    En medelålders, lång, slank och mörk rättspsykiater i Göteborg, gift med religionshistorikern Jan och mor till tre barn. Som liten opererades hon för sin klumpfot. Hanna Skogholm löser en svit märkliga mordfall i romaner av Sven Westerberg. Men hon är egentligen ingen detektiv – snarast en psykologisk utredare. Ibland utsätts hon och familjen för hot och attentat från bl.a. nynazister.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Judinnans tystnad Bild på bokomslag för Abonnemanget har upphört. Hänvisning saknas ... Bild på bokomslag för Andras väg har rastplatser i solen Bild på bokomslag för Flugfiskaren Bild på bokomslag för Guds fruktansvärda frånvaro
  • Gunnar Bergman

    Man

    Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.

    Läs mer

    Förekommer i:

    Bild på bokomslag för Annars dör man : roman om en brottsling Bild på bokomslag för Gammal ost : detektivromantiserad berättelse som sönderfaller i tre tragiska delar Bild på bokomslag för Hemsökelsen Bild på bokomslag för Säg PIP! : detektiv roman i Ess-dur