Litterära figurer

Exempel på litterära figurer

• Archie Goodwin

  Man

  Rex Stouts väldige privatdetektiv Nero Wolfe lämnar sällan hemmet, istället gör hans sekreterare och allt-i-allo Archie Goodwin fotjobbet – och han är själv ingen dålig detektiv. Han är snygg och artig, tuff vid behov, snabb i repliken, kan memorera förhör ordagrant och är berättare i de flesta böckerna om Wolfe. Utan honom hade hans arbetsgivare aldrig löst sina fall lika elegant.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Sebastian Bergman

  Man

  Han var en omtyckt person, respekterad som rättspsykolog och ansedd som Sveriges främsta expert på gärningsmannaprofiler – tills han förlorade hustru och dotter i en naturkatastrof. Då slutade han jobba, blev sexmissbrukare och allmänt otillgänglig. Motvilligt har dock Sebastian Bergman tinat upp och låtit sig lockas tillbaka till sitt yrke i böckerna av Hans Rosenfeldt och Michael Hjorth.

  Läs mer

  Förekommer i:

  

• Asbjørn Krag

  Man

  Norsk polisman, ibland även verksam som privatdetektiv, skapad av Stein Riverton (pseudonym för Sven Elvestad). Asbjørn Krag är verksam i Kristiania/Oslo, men löser fall i olika delar av Norge. Han är atletiskt byggd, med kantigt ansikte, och arbetar lika mycket med huvudet som musklerna. Han är ogift, eller snarare gift med sitt yrke. Hans litterära kollega Knut Gribb är baserad på Krag.

  Läs mer

  Förekommer i:

  +10 st

• Leo Carring

  Man

  Juristen och privatdetektiven Leo Carring från Stockholm anses vara den i särklass mest osympatiska problemlösaren i den svenska kriminallitteraturen. Han är konservativ, snobbig, egenkär och arrogant; en ”övermänniska” som rycker på axlarna åt normal rättspraxis. Om hans privatliv är föga känt, men han är tämligen förmögen och har en bred allmänbildning, försäkrar hans skapare S.A. Duse.

  Läs mer

  Förekommer i: