Exempel på litterära figurer
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Vera Stanhope
Kvinna
En egensinnig, medelålders, kontroversiell kriminalkommissarie i Northumberland och i en serie polisromaner av Ann Cleeves. Stanhope är en bister ensamvarg och arbetsnarkoman, delvis beroende på att hon som barn utsattes för sexuella övergrepp av en bekant till hennes ensamstående far. Hon bor kvar i barndomshemmet, kör pappans gamla Landrover och löser mordfall på ett högst eget sätt.
Förekommer i:
-
Harry Bosch
Man
Egentligen heter han Hieronymus Bosch, men kallar sig, av förklarliga skäl, Harry. Hans mor var prostituerad och blev mördad, hans far är en välkänd advokat som han träffade först som vuxen. Harry Bosch var soldat, och blev därefter polis i främst Los Angeles. Han har varit gift och har en dotter samt flera flickvänner. Och så är han huvudperson i en lång rad deckare av Michael Connelly.
-
Martin Olsson
Man
Pensionerad polisman i Skåne, som medverkar i nästan alla författaren Willy Josefssons deckare, dock inte alltid som huvudperson. Martin Olsson har magproblem, är runt 60 år gammal men välbyggd och vanligen solbränd. Då han introduceras i Josefssons debutroman inleder han ett förhållande med den 20 år yngre journalisten Cecilia Cederberg. Han samarbetar ibland även med prästen Eva Ström.
Förekommer i:
