Exempel på litterära figurer
-
Jane Tennison
Kvinna
Brittisk kriminalpolis, ursprungligen huvudperson i en TV-serie med manus av Lynda La Plante, som skrev en handfull romaner om henne. Hon spelades i TV av Helen Mirren och beskrivs därför som denna i böckerna: en medelålders, välvårdad kvinna, som även är en tuff och realistiskt skildrad polis. Senare har La Plante skrivit en serie romaner som skildrar Tennisons första år i poliskåren.
Förekommer i:
-
Gunnar Bergman
Man
Enligt hustrun – sedermera ex-hustrun – Kerstin har polisinspektör Gunnar Bergman ett jämnt humör: han är ständigt förbannad. Det leder också till att hon och barnen lämnar honom, och han ägnar sig därefter mer åt sprit och kortspel än åt att lösa brott. Han är slarvig, men har höga tankar om sig själv, och kan ibland visa framfötterna, vilket framgår i en handfull romaner av Ulf Durling.
Förekommer i:
-
Ellen Elg
Kvinna
Medelålders svensk läkare och biståndsarbetare som dock vanligen arbetar utomlands, främst i Afrika och Asien. Hon har långt, blont hår, är gift med forskaren Björn – som även han arbetar internationellt – och de har två barn. I Karin Alfredssons böcker ägnar Ellen Elg sig åt att tillvarata misshandlade och förtryckta kvinnors rättigheter i samband med brottsfall i varierande kulturer.
Förekommer i:
-
John Puller
Man
Hans far är en legendomsusad general, hans mor försvann då han var liten och hans bror sattes i fängelse för landsförräderi. Enligt David Baldacci är John Puller storvuxen ”som ett berg” och dessutom den amerikanska armens bästa utredare. Han är vältränad, attraktiv och okuvlig då han söker sanningen. Han har tillfälliga förhållanden med olika kvinnor, bl.a. Pentagon-generalen Julie Carson.
Förekommer i:
